Fem-två diet (även känd som 5:2-dieten) är en populär form av periodisk fasta som har fått mycket uppmärksamhet i hälsokretsar
. Denna typ av diet involverar perioder av fasta, där man äter väldigt lite under två dagar i veckan, efterfulgt av dagar då man äter en normal mängd mat. I den här artikeln kommer vi att utforska 5:2-dieten i detalj, inklusive vad det är, olika typer av 5:2-diet och dess kvantitativa mätningar, skillnader mellan olika versioner av 5:2-diet samt dess historiska för- och nackdelar.
Översikt över 5:2-dieten
5:2-dieten är en form av periodisk fasta, vilket innebär att man växlar mellan fasta och ätande under en bestämd tid. I fallet med 5:2-dieten fastar man under två av veckans dagar och äter normalt under de resterande fem dagarna. Under fastedagarna rekommenderas det att man äter cirka 500-600 kalorier för kvinnor och 600-800 kalorier för män. Detta kan vara utmanande för vissa, men det gör också att man kan äta normalt under de andra fem dagarna vilket kan vara mer hållbart på lång sikt.
Presentation av 5:2-dieter
Det finns olika typer av 5:2-dieter som har blivit populära över tid. En av de första och mest kända är den ursprungliga 5:2-dieten, som populariserades av den brittiske journalisten Michael Mosley. Han förklarade att man skulle äta normalt i fem dagar och fasta i två dagar. Senare har det dykt upp varianter av 5:2-dieten som föreslår att man inte helt fastar, utan istället äter väldigt lite under fastedagarna, till exempel genom att begränsa kaloriintaget till 800 kalorier.
Kvantitativa mätningar av 5:2-dieten
Det finns flera studier som har undersökt effekterna av 5:2-dieten på viktminskning och hälsa. En studie publicerad i Journal of Obesity fann att kvinnor som följde 5:2-dieten under ett år hade en signifikant minskning av kroppsvikt, bukfett och blodtryck. En annan studie utförd på män fann att 5:2-dieten ledde till en minskning av kroppsfett och en förbättring av insulinkänsligheten.
Skillnader mellan olika 5:2-dieter
Som nämnts tidigare finns det olika varianter av 5:2-dieten. En av de mest kända variationerna är 16:8-dieten, där man fastar i 16 timmar och äter under de återstående 8 timmarna varje dag. Det finns också versioner av 5:2-dieten som rekommenderar att man äter mindre än 500-600 kalorier under fastedagarna.
Historiska genomgång av för- och nackdelar med 5:2-dieten
5:2-dieten har fått både positiv och negativ feedback från forskare och hälsoproffs. Fördelarna med 5:2-dieten inkluderar viktminskning, förbättring av insulinkänslighet och minskning av bukfett. Nackdelarna inkluderar risken för att överäta under icke-fastedagarna, känslor av hunger och instabilitet i blodsockernivåerna under fastedagarna. Det är viktigt att notera att 5:2-dieten kan vara olämplig för vissa personer, till exempel personer med ätstörningar eller personer som tar vissa mediciner.
Sammanfattningsvis är 5:2-dieten en form av periodisk fasta där man fastar under två av veckans dagar och äter normalt under de resterande fem dagarna. Det finns olika varianter av 5:2-dieten, och forskning har visat att den kan leda till viktminskning och förbättrad hälsa. Innan man börjar med 5:2-dieten är det viktigt att rådgöra med en läkare eller dietist för att säkerställa att det är en lämplig diet för ens individuella behov.
Referenser:
1. Johnson, J. B., Summer, W., Cutler, R. G., Martin, B., Hyun, D. H., Dixit, V. D., … & Bixby, W. R. (2007). Alternate day calorie restriction improves clinical findings and reduces markers of oxidative stress and inflammation in overweight adults with moderate asthma. Free Radical Biology and Medicine, 42(5), 665-674.
2. Harvie, M., Wright, C., Pegington, M., McMullan, D., Mitchell, E., Martin, B., … & Howell, A. (2013). The effect of intermittent energy and carbohydrate restriction v. daily energy restriction on weight loss and metabolic disease risk markers in overweight women. British Journal of Nutrition, 110(8), 1534-1547.
3. Antoni, R., Johnston, K. L., Collins, A. L., & Robertson, M. D. (2018). Effects of intermittent fasting on glucose and lipid metabolism. Proceedings of the Nutrition Society, 77(3), 275-287.