En god och smarrig jul
Det solklart bästa med november, i Simrishamn eller Storuman, är att julborden nalkas. Senapssill och drömsill. Ägghalvor och julskinka, revben och en stor skiva vörtbröd med ljuv julost. Och godis och Ris à la Malta. Som pricken över hela härligheten – kaffe, pepparkaka och allmänt mys i en varm och julpyntad miljö. I dessa tider slår många restauranger glatt upp portarna och de efterlängtade bufféena för stora och små jultörstande sällskap. Glöm inte att meddela allergier och om du till exempel gått och blivit vegan på sistone.
God jul, kompis!
Självklart är maten det viktigaste på ett julbord i Simrishamn. Eller är det sällskapet? Ofta går man ju på julbord med jobbet eller släkten. Och det är ju kul. Sitta och måste-prata bredvid chefen eller höra faster Agatha gå på om artrosen. Men det förstås. Om kavringen är färsk och sillen smarrig som senap – vem bryr sig om sällskapet? Något att rekommendera är i alla fall att gå på julbord med kompisgänget. Ofta är de stora högtiderna en tid för släkten. Och gott så. Men om det varit svårt att få till en träff med vännerna på sistone, lyxa till det med en middag med tomtefeeling med dem du verkligen gillar. Kanske tio meter från Östersjön dessutom, på inglasade restaurang Röken.
Vegotips
Och nu ett tips till eventuella vegetarianer, när frågan dyker upp: Hur i allsin dar kan du klara dig utan köttbullar? (Man kan förstås dra en harrang om miljön, det ska man alltid göra i dessa tider.) Men det här är också intressant: Köttbullen blev faktiskt inte en del av julbordet förrän på sjuttiotalet. Samtidigt som prinskorven faktiskt. För först då blev rätter från det traditionella smörgåsbordet en del av julbordet. Och ungefär samtidigt slogs jullunchen med dopp i gryta och skinka ihop med middagens lutfisk och gröt. Julsmörgåsbordet kom, tadaa!
